De flesta företag inser nyttan av att vårda sina befintliga kunder, det sägs ju vara enklare än att skaffa nya. Men det finns olika sätt att skaffa lojala kunder, här ska ni få exempel på ett mindre lyckat.
Jag vill börja med att säga att jag gillar Body Shops koncept, deras produkter och deras grafiska profil. Jag har ju gått så långt som att jag har gått med i deras kundklubb (ja, med plastkort, medlemstidning och hela kittet). Dock lägger jag inte så mycket pengar där (kan ha att göra med mitt snålländska blod). Det är såklart en definitionsfråga, vad är en stor hälso- och skönhetsbudget? Jag inbillar mig i alla fall att jag med två-tre besök om året är en rätt måttlig kund, det borde sannolikt finnas många som handlar mycket mer på Body Shop.
Vad får jag då läsa i deras mejl-nyhetsbrev? ”Eftersom du är en av våra bästa kunder vill vi bjuda dig på en dag med exklusiva erbjudanden.” Jag? En av deras bästa kunder? Jag hoppas verkligen inte att jag är en av deras bästa kunder, med tanke på deras egen lönsamhet. Och de har med en mening lyckats rasera en god kundrelation. Jag förstår att de vill väl, men resultatet är att jag känner mig mer avståndstagande till varumärket än tidigare. Snälla, lär känna era kunder, differentiera målgrupper och skriv något som kunden kan identifiera sig med! Det hade varit bättre att bara tala om rakt ut vad det handlar om, istället för att linda in det i smörig bomull. ”Välkommen på kundklubbsdag” hade räckt!
Frågan är om jag och Body Shop kommer att få ett lika lyckligt slut som Per fick med sin ComHem-relation? Vi får se om innehållet i nästa nyhetsbrev är godkänt…
Postad av Jenny Hansson
Taggar: body shop, kundrelation, kundvård, lojalitet, varumärke
Listad under Kommunikation
Är det inte lite fascinerande att de flesta av dagens moderna företag fortfarande spenderar sjukt mycket pengar på att på olika sätt avbryta och störa folk som inte är intresserade av vad de har att säga? Trots att de egentligen är fullt medvetna om att de eldar för kråkorna. Och inte bara det, de laddar glatt sitt varumärke med en påse oklädsamt & desperat flås. Det är väl ungefär lika tondövt som att fortsätta att ligga på någon som försöker signalera ointresse genom att inte svara eller återkomma, och genom uttröttningsmetoden hoppas på att en vacker dag få till en fin relation.
Det verkar nästan vara mot vår natur att börja i motsatt ände med produkter och berättelser som förtjänar att spridas och talar till en grupp intresserade. Och jobba med att få gruppen växa utifrån det (till en garanterat betydligt mindre nota än det ihärdiga malandet mot den stora grå massan). Genom att ta hand om dem, inte genom att skrika.
Självklart inser jag att pushandet beror på att det en gång i tiden var möjligt att få uppmärksamhet från ointresserade genom att skrika högt och att det tar låååång tid att anpassa invanda beteenden till nya förutsättningar. Men med tanke på hur lätt det är att välja bort och sprida negativa erfarenheter om företag och varumärken idag, borde man kanske våga släppa sargen?
Såhär skriver internet- & marknadsföringsoraklet Seth Godin i sin bok Meatball Sundae, om tillåtelse och respekt (fritt översatt):
- Tillåtelse handlar inte om dig (marknadsföraren). Det handlar om mig.
- Min tillåtelse är inte till salu.
- Jag bryr mig inte om dig. Egentligen. Jag bryr mig om mig. Om ditt budskap har något att göra med mitt liv, så kanske jag bryr mig. Men förvänta dig inte för mycket.
- Integritetspolicy och finstilta villkor betyder ingenting för mig. När jag ger dig min tillåtelse så har vi en deal och du har gett mig ett löfte. Om du bryter det löftet, oavsett om du håller dig inom lag och rätt, så är det slut mellan oss.
- Jag kräver din respekt. Jag kan få respekt från många företag så om du missbrukar det så, japp det är korrekt, du är historia (jag vet, lite lökigt men han är ju amerikan Seth ;-).
Ganska självklart egentligen, men ack så svårt att ta på allvar verkar det som. Men inget ont som inte för nåt gott med sig som man brukar säga. Vi lever ju på att försöka vända den här tankern som är på väg… rakt in i Oslo. Kärlek & respekt åt folket helt enkelt.
Postad av Elin Haraldsson
Taggar: permission marketing, respekt, Seth Godin, tillåtelse, varumärke
Listad under Kommunikation
I tisdags var det den 8 dec 2009 och jag gjorde entré på Facebook! Det känns som jag är sist av alla att gå med. Egentligen hade jag inte tänkt gå med i Facebook då jag varken haft tid eller engagemang för detta. Men så för några veckor sedan beslutade jag mig för att lära mig mer om sociala medier och social media marketing (SMM). I och med mitt beslut blev min debut på Facebook ett naturligt steg då många frågor kring sociala medier rör just Facebook.
En av många frågor man kan ställa sig är varför det idag finns det runt 600 000 företagssidor på Facebook, men hela 35 % av dem har under 100 fans.
Jag fick 50 vänner på ett dygn och hade säkert haft över 70 stycken om jag inte ignorerat ett tjugotal. Visst, jämförelsen mellan privatpersonen och företaget kan man så klart vända och vrida på, och det tycker jag man ska göra. Varför? Jo, för att Facebook i sin grund är skapat för just privatpersoner.
När det gäller Facebook så är det just enkelheten jag reflekterar över. Kan det vara så att det är det enkla som gör att man gillar Facebook? Vad gör Calle? Vilka bilder Lars har lagt ut från sin förfest? Ja ha, Lisa pluggar… osv.
Personligen saknar jag farten, jippot och kanske engagemanget. Jag trodde att det var det som var grejen, den fartfyllda och spännande dialogen mellan vänner och kontakter.
Läs resten av inlägget »
Postad av Joakim Astbrant
Taggar: facebook, farmville, företag, HM, mafia wars, varumärke
Listad under Kommunikation, Sociala medier
