Är det inte lite fascinerande att de flesta av dagens moderna företag fortfarande spenderar sjukt mycket pengar på att på olika sätt avbryta och störa folk som inte är intresserade av vad de har att säga? Trots att de egentligen är fullt medvetna om att de eldar för kråkorna. Och inte bara det, de laddar glatt sitt varumärke med en påse oklädsamt & desperat flås. Det är väl ungefär lika tondövt som att fortsätta att ligga på någon som försöker signalera ointresse genom att inte svara eller återkomma, och genom uttröttningsmetoden hoppas på att en vacker dag få till en fin relation.
Det verkar nästan vara mot vår natur att börja i motsatt ände med produkter och berättelser som förtjänar att spridas och talar till en grupp intresserade. Och jobba med att få gruppen växa utifrån det (till en garanterat betydligt mindre nota än det ihärdiga malandet mot den stora grå massan). Genom att ta hand om dem, inte genom att skrika.
Självklart inser jag att pushandet beror på att det en gång i tiden var möjligt att få uppmärksamhet från ointresserade genom att skrika högt och att det tar låååång tid att anpassa invanda beteenden till nya förutsättningar. Men med tanke på hur lätt det är att välja bort och sprida negativa erfarenheter om företag och varumärken idag, borde man kanske våga släppa sargen?
Såhär skriver internet- & marknadsföringsoraklet Seth Godin i sin bok Meatball Sundae, om tillåtelse och respekt (fritt översatt):
- Tillåtelse handlar inte om dig (marknadsföraren). Det handlar om mig.
- Min tillåtelse är inte till salu.
- Jag bryr mig inte om dig. Egentligen. Jag bryr mig om mig. Om ditt budskap har något att göra med mitt liv, så kanske jag bryr mig. Men förvänta dig inte för mycket.
- Integritetspolicy och finstilta villkor betyder ingenting för mig. När jag ger dig min tillåtelse så har vi en deal och du har gett mig ett löfte. Om du bryter det löftet, oavsett om du håller dig inom lag och rätt, så är det slut mellan oss.
- Jag kräver din respekt. Jag kan få respekt från många företag så om du missbrukar det så, japp det är korrekt, du är historia (jag vet, lite lökigt men han är ju amerikan Seth ;-).
Ganska självklart egentligen, men ack så svårt att ta på allvar verkar det som. Men inget ont som inte för nåt gott med sig som man brukar säga. Vi lever ju på att försöka vända den här tankern som är på väg… rakt in i Oslo. Kärlek & respekt åt folket helt enkelt.
