Den sociala revolutionen pÃ¥ nätet uppfyller ett självförverkligande behov. Tjänster som Facebook, YouTube, LinkedIn, bloggar jadajadajada sätter det egna jaget i relation till Vi:et. Jag blir en del av gemenskapen. Det handlar om kommunikation och vi definierar oss själva via det sociala kollektivet pÃ¥ nätet i högre utsträckning. Vi pratar, utbyter Ã¥sikter och information, uttrycker oss via texter, film och bilder etc etc… Jaget och individen förverkligar sig själv i möjligheten att uttrycka sig pÃ¥ ett forum som bestÃ¥r av ett mer eller mindre globalt kollektiv. Den sociala revolutionen och tillgÃ¥ngen till produktionsverktygen pÃ¥ nätet har förvandlat alla till sina egna kändisar. En person sa till mig för inte sÃ¥ länge sen: “Jag förstÃ¥r inte hela denna hypen kring sociala nätverk. Jag har bloggat sen 2004 och var igÃ¥ng och chattade 96 när ICQ kom.” Det är helt rätt, sociala medier är inget nytt. Men det bodde människor i städer innan den industriella revolutionen ocksÃ¥.
Enligt mig befinner vi oss alltså i självförverkligandefasen i Maslows inrriterande trappa (den är lika briljant som uttjatad). Idag handlar det snarare om att dela in den där översta fasen i en egen trappa, självförverkligandets i olika steg. När man pratar om internet och kommunikation skulle dagens sociala nätverk och möjligheten till kommunikativ dialog och produktion på nätet vara såna steg. Men vad är nästa? Fysisk interaktion på nätet kanske? Vårt medvetande är redan där, borde inte våra kroppar följa efter?
“A virtual world must have one dimension less than the real one. We are three dimensional creatures yet we can´t create anything very complex in three dimensions, not something that imitates life anyway. If you look at say a rabbits leg, it´s so bloody complicated that you can never recreate it. We cant´t make prostethic hands that are convincing reproductions of the real thing. But if you look at the latest generation of videogames and online worlds we are vey good at making two dimensional worlds that in some ways work better than this one.” - FrÃ¥n boken Popco av Scarlett Thomas.